Ja, idag stack jag till Liseberg med min familj. Jag har under min uppväxt varit på Liseberg hur många gånger som helst, men jag får aldrig nog av denna underbara plats. Förra helgen var jag där också, med min kompis från Stockholm. Förutom att jag älskar åkattraktionerna, tycker jag mycket om att hela Liseberg är som ett litet samhälle från förr. Det har sina små gator och magasiner, restauranger och stånd. Barnen springer runt med sockervadd och nykära par går runt hand i hand och drömmer sig bort.

Vi hade en toppendag, med mycket fint väder. Dock var det just detta fina väder som lockade mycket folk vilket naturligtvis resulterade i långa köer till allt. Men vi var glada ändå. Det blev något mindre åkande än vanligt, men nostalgin flödade fritt.  

Jag och mamma började med att åka Lisebergsbanan. Pappa och brorsan ville stå över. 

Efter att vi hade åkt Lisebergsbanan undrade vi vart farsan och brorsan hade tagit vägen. "De har väl satt sig någonstan och tagit sig varsin bärs" sade jag till mamma. Och ja, så var det. Vi fann dessa två livsnjutare sittandes utanför det så kallade skeppsmagasinet, i solen med varsin bärs. 

Vi avslutade dagen med en god middag, med utsikt mot stora scenen, där Carl-Einar Häckner uppträdde med caravan. En perfekt avslutning. 

Hela familjen beställde natruligtvis makrill -> är man GAISare så är man. ;) Dock försökte servitrisen lura oss att betala 600 kronor för mycket för middagen. Men vi sade ifrån, som tur var. 

Ja, tack för idag! Imorgon tänkte jag berätta lite mer om mina tankar inför au pair-livet. Lite varför jag vill jobba som au pair och varför jag vill göra det i just England mm. 

Ha dé! 

Idag var jag uppe med tuppen för att rida dressyr för min dressyrtränare. Det gick lysande! Kan knappt förstå att detta var en av mina sista lektioner som jag kommer rida för min dressyrtränare innan jag flyttar till England. Ja, det var till och med en av mina sista ridpass tills jag åker. Jag försöker att verkligen ta tillvara på alla mina ridturer så mycket jag kan.

Det kanske syns hur lycklig jag är på hästryggen? 

Efter att jag och mamma (mamma rider också en häst) hade kommit hem från stallet stack vi iväg för lite shopping. Första stoppet -> Hööks. Jag har inga bra regnkläder så detta stod först på inköpslistan till England. Och är det någonstans som jag vet att man finner bra regnkkäder på så är det antingen i golf-eller hästaffärer. Där vet man bestämt att de är riktigt tåliga för alla typer av regnväder och även bra anpassade för friluftsaktiviteter, så som att springa runt, vilket är precis vad jag tänker göra med mina små godisbitar i England, oavsett väder! 

Sedan stack vi vidare till biltema. Jag har konstigt nog aldrig varit där innan, men jag kommer sannerligen åka dit igen! De hade allt, kändes det som! Där köpte jag bland annat en ny resväska och en kabinväska. resväskan rymmer 90L och kabinväskan var 55x37X22. De verkade väldigt bra och kostade inte mycket heller.

Ja, min hund, Pysen, ville så gärna vara med på bild...

Mina föräldrar och jag hade sedan planerat att vi skulle gå och kolla på när GAIS spelade hemma mot Husqvarna, men det regnade så mycket så de ville inte följa med mig och jag ville inte gå själv på matchen, så jag blev kvar hemma istället. Och det ångrar jag jättemycket! För GAIS vann!!! (med 2-1). Men jag är lycklig ändå! Tänk att de vann!! Finns få saker som gör mig så glad som när GAIS vinner. 

Jag har nu spenderat hela kvällen med familjen. Vi har ätit gott och jag tänkte att ni skulle få se våran underbara kryddträdgård som jag älskar. Det är så mysigt att kunna gå ut i trädgården och plocka lite färska tomater, egen god salld eller smakrika kryddor som kan förändra en hel rätt. 

Ha dé! 

Hej på er! 

Tänkte berätta om en otroligt skräckblandad förtjusning som svepte förbi mig igår. Kvällen invigdes med LYCKA. Jag och min mamma och pappa var och kollade på när min bror (21) spelade fotbollsmatch. Att kolla på när min bror spelar fotboll, ihop med mina föräldrar är något av det bästa jag vet. Det är så mycket nostalgi över det eftersom vi har gjort det sedan han och jag var små. Det är en tillfredsställande stämning som faller mig perfekt i smaken, då både killarna och familj och vänner är taggade och förväntansfulla. Man triggar liksom upp varandra. Och barnen springer runt och leker, tvååringen cyklar på sin trehjuling med ena handen på styret och den andra med ett fast grepp om varmkorven. Gubbar som har hejat på samma lag i över 50 år sitter och svär åt dommaren och jag själv fnittrar till för att allt är precis som det skall vara. 

Matchen slutade 2-1 till min brors lag (min bror gjorde första målet och en annan i laget gjorde 2-1-målet i sista minuten). Den var mycket spännande och jag höll nästa n på att ramla av stolen flera gånger! 

Sedan körde jag iväg till en hemmafest (med "Alla vill till himmelen"-Timuktu på högsta volym -> nostalgi!) hos min kompis i Pixbo (Mölnlycke/Mölndal). Detta var nog den mest speciella festen jag någonsin har varit på. Nästan alla som var på festen hade gått på samma gymnasieskola som jag och det ständigt återkommande samtalsämnet som ägde rum på festen var framtiden, med enstaka inslag av vår tid tillsammans på gymnasiet. "Vad skall du göra nu?", "Har du kommit in på högskolan?", "Har du fått jobb?" osv. Naturligtvis var det intressant att få höra vad alla hade för planer och jag fick många gånger berätta om hur spännande jag tycker att det skall bli att flytta till England. Men det var samtidigt lite läskigt, då jag insåg att jag troligtvis aldrig kommer träffa många av dessa människor igen. Människor som jag har delat så mycket minnen med, kommer snart att försvinna ur mitt liv. Är jag redo för det? 

Några av mina vänner kramade om mig riktigt hårt, sådär så att jag riktigt kände (ja jag vet att det låter klyschigt) den kärlek som finns mellan oss. Och jag vet att det kanske låter töntigt, men jag började nästan gråta. Men det är väl så, inget varar för evigt. 

Slänger in ett inlägg senare idag med saker som jag har gjort idag, men tills dess -> Ha dé! 

Tjenare! 

Jag skall naturligtvis vara en i mängden och börja mitt första inlägg med att säga att jag äntligen(!) har fått tummen ur och skapat en egen blogg. Denna 19åriga brud från landet (melland Göteborg och Borås) skall snart få uppleva sin högsta dröm. Ja, om 18 dagar skall jag prova få mina egna vingar och kasta mig ut i världen, eller ja... England, för att jobba som au pair i ett år! Helt sjukt! Detta har varit min dröm sedan jag gick på högstadiet och min morot för att ta mig igenom gymnasiet (naturvetenskap) med bra betyg. 

För att mina vänner, min familj och alla andra som vill, skall kunna följa mitt liv i Alton (lite väster om London) och för att jag skall kunna skriva av mig lite, har jag nu skapat denna blogg. Förhoppningsvis skall jag lyckas uppdatera relativt regelbundet, men jag vågar inte lova något. 

Jag tänkte börja blogga redan nu så att ni får ta del av mitt liv här i Sverige innan jag reser iväg. Så, nu sitter jag och bokar tågbiljett till Stockholm, till nästa vecka, då jag skall gå på Stockholmsderbyt (AIK-Djurgården), och nej, jag är verkligen INTE supporter av något av dessa lag (Man är ju såklart GAISare!!), men en kompis till mig är AIKare. I hörlurarna gör Håkan mig sällskap.  

Ha det gött, hej!