Tjenare! 

Okej vänner. Nu skall jag på något vänster försöka sammanfatta den gångna helgen så mycket som möjligt, utan att missa något. I fredags jobbade jag till kvart över 10 på morgonen och tog sedan bilen till tågstationen, och sedan tåget in till London. Klockan 12 kom jag fram till den stora klockan, inne på waterloo station, där jag skulle möta mamma och moster. Plötsligt ser jag i ögonvrån, två kvinnor som kommer springandes mot mig, det var mamma och moster. Först kom mamma fram till mig och gav mig en bamsekram, och sedan kramade jag om moster. Det var så sjukt surrealistiskt att träffa dem igen, men samtidigt kändes det helt normalt. Vi gick tillsammans mot Big Ben och sedan vidare till Westminister Abbey. Efter lite sightseeing bestämde vi oss för att dra till Regent Street för lite shopping. Tiden gick galet fort och vi skulle på lejonkungen (musikalen) på kvällen så vi skyndade oss till hotellrummet för att snabbt lämna mina väskor och byta om. Vi hann precis till musikalen (två minuter innan de låste dörrarna). Vi var alla supertaggade på att se denna musikal, som all pratar om, och jag som aldrig hade varit på en musikal innan var extra taggad. Så började den. Jag fick gåshud från första ton och hade gåshud genom hela föreställningen. Den är obeskrivligt bra. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var som att en dörr till en ny värld öppnades. Jag satt och njöt med ett stort leende. Jag nästan grät av lycka. Efter musikalen drog vill till en pizzeria och delade på en Hawaii. Pizzerian låg precis vid hotellet, precis vid Paddington station. Efter att ha käkat upp pizzan stack vi direkt till vårt hotellrum och somnade kort därefter. På lördagen stack vi iväg direkt efter frukost för att köpa biljetter till musikalen Les miserables, som vi ville se på kvällen. Vi köpte biljetterna på Queen’s theatre och fick dem faktiskt någorlunda billigt. Sedan drog vi till Covent garden och gick runt lite där (en väldigt kort stund dock), men stack vidare till Notting Hill, Portobello Road Market. Jag älskar verkligen den marknaden. Den är helt fantastiskt mysig. Där köpte vi en massa ostar, lite bröd och kex, frukt och rött vin. Detta skulle vi få användning av dagen därpå. Efter marknaden stack vi till hotellet och bytte om inför kvällen och stack sedan till en supermysig fransk restaurang, som var belägen nära teatern. Vi alla åt stek med potatis och bea. Köttet var helt perfekt stekt och hela maträtten var riktigt god. Musikalen var otroligt bra. Jag kan säga att jag fick gåshud även av denna och jag grät i slutet (säger inte varför). Även denna kväll somnade vi som små grisar. Man blir så trött av att gå runt en hel dag i London. Och fötterna, dem fick då kämpa (framförallt eftersom jag bestämde mig för att bära riktigt höga, smala klackar när vi skulle på musikalen). Så vaknade jag upp på söndagsmorgonen och det var ännu en gång riktigt magiskt att få vakna upp bredvid min mamma. Vi käkade frukost och begav oss till Kensington Park. Jag har aldrig varit där innan. Det är en otroligt vacker park, som ligger precis bredvid Hyde Park (för er som inte redan vet det). Vi besökte Albert Hall (bara utsidan dock) och gick sedan till Harrods. Vi tillbringade dock inte väldigt lång tid där inne, då vi alla redan hade varit där en annan gång och har man varit på Harrods innan, så är det inte lika speciellt att dra dit igen. Vi blev lite besvikna över fiskavdelningen och grösak/friktavdelningen. Fisken såg inte så bra ut, och kräftorna var väldigt små. Jag antar att vi är väldigt bortskämda hemma i götet. Frukten och grönsakerna var gamla och skrynkliga. Jag skulle aldrig betala extrapris för mat som redan är gammal och rutten. Vi tittade även in lite snabbt på klädavdelningen, men vi hittade inte särskilt mycket som föll oss i smaken om jag skall vara helt ärlig. Vi var nu väldigt hungriga, så vi gick till Hyde Park och satte oss för att ha lite picknik. Vi åt ostarna, brödet, kexen och frukten som vi hade köpt i Notting Hill dagen innan och drack det röda vinet. Solen sken och allt var perfekt. Det var så himla mysigt! Som en dröm. Vi avslutade denna dag med att käka på Jamie’s Italian (Jamie Oliver’s restaurang). Vi åt alla tre samma rätt, en helt oslagbar hälleflundra, på en bädd av mosade ärtor, med stekt hyvlad squash och toppad med en jätteräka (jag vet att man inte skall äta jätteräkor, men just då så struntade jag i det). Till efterrätt åt jag os supergod Brownie. Maten var helt fantastisk, den godaste mat jag ätit här i England hittills. Det kändes sådär att vakna upp igår på morgonen, för jag visste att jag bara hade några timmar kvar med mamma och moster, innan de skulle ta tåget hem till Sverige. Men vi njöt så mycket vi kunde. Vi kände att det inte fanns så mycket som vi ville göra, den enda platsen som vi verkligen ville besöka var St. Paul’s Cathedral, så det började vi med. Därefter stack vi till Regent’s Park, som jag heller aldrig har varit i innan. Denna park är gudomligt vacker, framförallt kan jag tänka mig vid denna tid på året. Det kryllade av vackra blommor, framförallt rosor och vattnet rann från bäckar ned till dammar, där svanar och andra fåglar flöt omkring. Här tillbringade vi större delen av dagen. Vi satte oss i gräset och käkade glass och drack kaffe och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det var så himla skönt att även få ta det lite lugnt och bara vara. De andra dagarna var så hektiska (på ett positivt sätt), så det var skönt med lite omväxling. Jag njöt som tusan. Vi avslutade vår weekend med lite shopping. Min moster köpte ett par nya jeans, en klänning och en stickad, tunn väst till mig som jag fick i födelsedagspresent. Sedan sa jag hejdå till mamma och moster, vid Paddington tunnelbanestation. Det kändes konstigt och om jag skall vara ärlig så var det faktiskt jobbigt. Det var inte helt lätt skall jag säga, även fast jag vet att vi kommer träffas snart igen. Moster kommer jag ju träffa om drygt två månader, när jag är hemma igen och mamma kommer ju hit i mitten av juli, vilket är väldigt snart. Men ändå var det jobbigt. Jag vet inte varför. Det var inte alls lika jobbigt första gången som mamma var och hälsade på mig här i England (förra året). Men om några dagar är jag nog på banan igen. Förlåt för ett sjuuuuukt långt inlägg, men jag ville verkligen inte missa några viktiga detaljer av min underbara weekend med mina goingar! Ha dé!

Hej igen!  I måndags stack min bästa vän, Eva, till USA för att jobba som au pair i ett år. Jag kan knappt fatta det. Jag saknar henne så himla mycket. Jag är riktigt stolt över henne och mäkta imponerad. Det är ett riktigt stort steg att flytta till USA, som är så sjukt långt bort ifrån Sverige. Men jag är inte förvånad. Hon är en sådan stark tjej, som klarar allt. Jag ser fram emot att få åka dit och hälsa på henne nästa år.

Annars var måndagen ganska hektisk men kul. Det var Ks 3-årsdag idag. På morgonen passade jag henne, tills min hostmamma kom hem, efter att ha lämnat pojkarna i skolan. Då öppnade vi lite presenter. Av mig fick hon ett prinsesspussel och några städredskap för barn (hon älskar att städa). Hon älskade städredskapen och har gått runt och ”städat” hela tiden nu här hemma.

Efter att hon hade öppnat presenterna stack dem två iväg till hennes simning och jag stannade hemma och fixade inför hennes födelsedagskalas. Jag gjorde chokladcupcakes, smörgåsar, stekte minikorvar, skalade och skar morötter och ställde ut chips i små skålar. När de kom tillbaka hem dröjde det bara några minuter tills gästerna anlände (tre små tjejer). Det var så himla gulligt. De små tjejerna satt och åt och pratade. Det är så kul att se att de nu är i den åldern så att de faktiskt kan prata med varandra. Själv pratade jag med Malta (den franka tjejen som är au pair i Karinas värdfamilj nu). Hon var här med sitt värdbarn och stannade kvar här under kalaset. Vi pratade om helgen som var.

Jag antar att ni vill veta vad jag gjorde i helgen. I lördags stack jag till Arlesford och käkade lunch där med Niki, Jelena, Ronja och Malta. Därefter drog vi till Winchester och shoppade i timmar. Jag köpte en vit klänning som jag kan ha på midsommar, och lite annat smått och gott som alltid är bra att ha. På kvällen stack vi till Alis hus för BBQ. Där var även Jake, Alis syster, mamma, hennes kille, hans bror och hans brors tjej, deras lilla dotter och Alis brors två killkompisar (varav den ena kom från norr och hade den mest underbara dialekt).

I söndags stack jag, Jelena, Malta, Ronja, Jake, Ali och Aaron till Thorpe Park, ett nöjesfält som ligger ca 50 minuter ifrån där vi bor. Det är ganska likt Liseberg, liknande åkattraktioner. Vi hade en helt underbar dag, men fantastiskt väder och skratt i mängder. Köerna var inte heller särskilt långa, så vi hann med att åka väldigt mycket. Och jag måste bara ge beröm för hur organiserat ALLT är där. Först och främst; parkeringen. De har en sjukt stor parkering med mängder av personal som visar dig exakt vart du skall parkera, så man inte behövde åka runt en massa för att hitta en ledig plats. Sedan gick det snabbt att komma in på nöjesfältet. Vi hade förköpt biljetter via internet, så vi kunde gå rakt in. Det första vi gjorde när vi kom in var att gå på toaletten. Jag blev chockad när jag kom in till toan, då det fanns otroligt många ”bås” att välja mellan, så någon kö fanns det ingen. Det var även fantastiskt fräscht där, vilket naturligtvis var ett stort plus.

Sedan var det dags för första åket. Vi ställde oss i kön, vilken var ganska kort, och precis innan vi skulle hoppa på attraktionen fanns ett litet bås där man kund lämna in väskor, jackor mm. Och då fick man ett gummiarmband med ett nummer på. Det fungerade lite som inne på klubbar hemma i Sverige, förutom att detta behövde man inte betala för här. Så himla smidigt och säkert. Riktigt bra organiserat. Sådana här ”småsaker” gör riktigt stor skillnad. Det gör allt så mycket trevligare, enklare och roligare. Det känns väldigt engelskt att ha det så organiserat. Det är något som vi i Sverige borde apa efter lite mer.

På kvällen åkte vi till Alton och käkade på en nyöppnad wetherspoon pub. Det var tveklöst den flottaste pub jag varit på här i England. Det kändes som att jag var inne på grand hotell. Och bäst av allt; eftersom att det var en wetherspoon var maten sjukt billig. Dit borde vi dra och käka oftare. Jag åt en Sunday roast och betalade endast dryga 7 pund.

Jag kom hem ganska tidigt på kvällen, men jag lade mig ändå till sängs direkt och somnade efter någon minut. Jag var riktigt trött efter en hektisk helg.

Just nu ligger jag i soffan och slökollar på lite skräp-TV. Om en timma skall jag plocka upp K från nursery och då blir det till att kolla lite Peppa pig (hennes favorit). Jag räknar ned timmarna tills klockan slår 10.15 imorgon. Då drar jag till London för att tillbringa helgen, samt måndagen, med min mamma och moster som kommer på besök. Jag är så himla taggad! Jag vet inte riktigt vad vi skall göra i London, bara att vi skall gå på två musikaler. Men det gör inget att jag inte vet vad vi skall göra. Jag är bara glad över att få träffa dem. Jag hoppas att vi får fint väder.

Ha dé!  

God kväll

Ikväll tänkte jag skriva ett blogginlägg om hur det känns att ha knappt tre månader kvar här i England. Jag kan härmed berätta att jag har köpt min biljett hem. Den fjärde augusti sätter jag mig på SAS flygplan med riktning mot Köpenhamn -> Göteborg. Min värdmamma betalade för biljetten, vilket jag är väldigt tacksam för då den var ganska dyr. Jag har börjat räkna mina helger och jag har smått panik. Det finns så många ställen som jag vill åka till och så mycket jag vill hinna göra innan jag åker hem. Under året som gått har jag hela tiden tänkt att jag har lång tid kvar och att jag enkelt skulle hinna med allt. Men tiden har flugit iväg obeskrivligt fort. Jag inser nu att jag måste prioritera. Jag kommer inte hinna med allt, inte ens i närheten av allt, men åtminstone de ställen som jag helst av allt vill se/besöka. Jag vill åka till Brighton över en helg med tjejerna (och kanske britterna om de vill med), åka och campa på ett ställe i närheten av Bournemouth och besöka Cambridge, Harry Potter World i London och Winchester Hill. Troligtvis kommer jag hinna med allt detta. Min mamma kommer hit och hälsar på mig under 10 dagar i mitten av juli och då skall vi resa runt, så då skall vi väl hinna bocka av lite ställen då också.

Jag är väldigt nervös över att åka hem. Jag är den typen av människa som ofta längtar tillbaka till minnen. Jag är rädd för att jag kommer sakna mitt liv här allt för mycket. Men jag måste inse att när jag åker hem, är allt över. Det kommer aldrig komma tillbaka igen. Jag kommer aldrig kunna ringa ronja och fråga om vi skall ses om fem minuter. Jag kommer aldrig kunna knacka på hos Jelena för en kopp kaffe. Jag kommer aldrig kunna tillbringa mesta delen av min lediga tid med mina tyska, österrikiska, franska och engelska kompisar. Visst det är ju klart att jag hade kunnat stanna ett år till, men utan mina vänner som jag har här och nu, hade det inte varit samma sak. Det känns så sorgligt. Men jag försöker att se det positivt. Jag kan åka hem med ett leende på läpparna och känna att jag har underbara minnen, som jag kommer bära med mig i hela mitt liv, med vänner som alltid kommer finnas med mig, oavsett vart i världen vi bor. Ni kanske trodde att jag skulle skriva mer om själva au pairjobbet i detta inlägg, hur det känns att jag snart skall lämna mitt jobb, men att vara au pair är inte bara ett jobb. Det är ett liv. Ett väldigt speciellt liv, som inte alla får möjligheten att prova på, eller snarare, inte alla vågar ta steget. Jag är så stolt över mig själv som tog detta steg. Om jag skall vara helt ärlig fattar jag inte att jag faktiskt har klarat det. För det är ju så, att detta år har varit mitt dröm-år, men på samma gång har det varit mitt tuffaste år i mitt liv. Mina brittiska kompisar skrattar ibland åt oss tjejer och säger att vi inte behöver göra någonting och att au pair-livet är så himla chill. Jag antar att du som läsare tror detsamma, om du själv aldrig har varit au pair. Men jag kan tala om för dig att killarna har fel. Men trots allt hårt jobb är detta steg det viktigaste och bästa steg jag någonsin har tagit och jag kommer aldrig någonsin ångra det.  

Fastän att jag är nervös över att åka hem, så ser jag samtidigt fram emot det. Jag ser fram emot att träffa släkt och vänner och att få sätta mig på en parkbänk i götet. Jag ser verkligen fram emot att få träffa min lilla hund och ponny. Dem har jag saknat något otroligt mycket. Jag vill sticka ut i skogen och springa med min vovsing och jag kan knappt vänta tills jag får galoppera ut i skogen med min söta Daffe. Och jag börjar snart tagga att börja högskolan (dock vet jag inte vart jag kommer komma in än). Det skall bli gött att börja ett nytt kapitel, även då jag ej känner mig redo för att avsluta detta än.

Det känns så konstigt att jag snart skall avsluta ett liv. För detta är ju ett helt annat liv än det jag har i Sverige. Även jag är en helt annan person här. Mina vänner som jag har här känner mig som Kajsa, den svenska, blonda, blåögda au pairen, med en väldigt speciellt humor. Här känner jag mig väldigt speciell. Hemma i Sverige har de flesta tjejer blont år, blåa ögon och liknande humor. Saker som jag vet, den typ av uppväxt som jag hade, bland röda hus, sjöar och en stat som ger dig pengar för att du pluggar, ja det gör mig inte särskilt speciell i Sverige. Men här i England, finns det ingen som jag har mött som inte blir extra intresserad då jag säger att jag kommer ifrån Sverige. Det gör mig plötsligt mer intressant. Och då syftar jag inte på vårt speciella utseende. Nej, utan det att alla verkar tycka att Sverige är ett drömland, där allt är helt fantastisk. Och att jag kommer därifrån får genast folk att ställa frågor till mig. Det är liksom ett hett samtalsämne. Här behandlas jag som en speciell individ, medan jag i Sverige känner mig mer som en i mängden. Just detta kommer jag sakna otroligt mycket. När jag kommer hem kommer jag bara vara Kajsa igen, en av alla blonda, blåögda tjejer, inget märkvärdigt. Men jag vet, att jag klarade det. Jag vet att jag har levt ett au pairliv och vad det innebär. Och det är det viktigaste.

Jag känner redan nu att det finns så mycket mer som jag vill förmedla genom detta inlägg, så mycket tankar som svävar omkring inom mig. Men just nu klarar jag inte av att få ut det ur mig. Därför kommer jag troligtvis skriva några fler inlägg liknande detta, med mina tankar om mitt år och min framtid.

Nu skall jag lägga mig och till sängs. Imorgon börjar jag 6.45 och jag taggar att få vakna upp till fredag.

Ha dé! 

Hallå där. Ännu en gång har det gått för lång tid mellan mina uppdateringar. Jag ber om ursäkt. Tyvärr har jag ingen bra förklaring, förutom att jag har haft mycket att göra och ett wifi som inte har varit på topp. Men nu skall ni få höra vad jag har gjort. Förra veckan gick riktigt fort, eftersom jag var ledig i måndags.

I lördags passade jag hundarna här hemma, då hela min värdfamilj var ute. Men jag stack iväg vid två-tiden för att käka lunch med Niki, Ronja, Jelena, Malta och Ali. Vi åt på en restaurang med ”nyttig mat” i Petersfield. Maten var god, men restaurangen var inte riktigt min favorit. Men vi hade en trevlig stund tillsammans och drog sedan vidare hem till Ali dit även Aaron kom. Där hängde vi en stund, innan vi stack till Harrys för BBQ. Förutom Harry var även Jake och David där (två av våra brittiska kompisar). Vi lagade hemmagjorda hamburgare och hemmagjorda pommes. Kvällen var riktigt lyckad, med mycket skratt, dans och sång till gamla nostalgiska låtar.

Dagen därpå stack vi till London. Först gick vi till Colombia flower market och njöt av sommarvädret som dagen bjöd på. Sedan stack vi till The Tower of London. Jag har aldrig varit där innan och det var ett av ställena som jag verkligen hade på min bucket list, så det känns gött att kunna bocka av det på listan. Vi blev ”kompisar” med en av guiderna, en tjej ifrån Schweiz, vars föräldrar kom från USA och England. Så hon kunde prata perfekt engelska och tyska. Jag sa att jag kom ifrån Sverige och då svarade hon ”jaha, så du är svensk” på svenska. Då blev jag helt ställd. Så hon och jag började prata svenska med varandra och hon berätta att hon kunde svenska eftersom hon innan hade en svensk pojkvän. Men hur tusan kunde hon prata så sjukt bra svenska, bara genom att ha haft en svensk pojkvän? Hennes svenska var verkligen helt perfekt. Jag kunde inte höra någon brytning alls. Och hon kunde till och med prata svenska med olika dialekter, något som jag själv inte kan. Det var riktigt imponerande!

På kvällen drog vi till en restaurang liknande oktoberfestival, vilket var riktigt häftigt. Restaurangen är belägen längs med en å med vacker natur runt omkring. Vi drack god tysk öl och åt typisk tysk mat. Med oss var en av Ronjas kompisar från Tyskland. Hon jobbar som au pair i Stockholm. Det var så himla häftigt, för när hon började sitt au pair jobb i Stockholm (förra hösten) kunde hon ingen svenska, men nu pratade hon flytande svenska. Så jag pratade svenska med henne hela kvällen. Det var jättecoolt! Hon skall fortsätta att jobba i sin familj till jul, så hon frågade mig om jag vill komma och hälsa på henne när jag har kommit hem till hösten. Det hade varit jätteroligt! Ni ser, jag skaffar mig vänner överallt ;)

Nu skall jag dra till puben.

Ha dé! 

Okej, jag måste börja med att säga att om du aldrig har varit på Isle of wight innan, så måste du ha det som nummer ett på din bucket list. Jag vet att jag brukar säga att platser som jag besöker här i England är super, men denna ö var något speciellt. Det var som att vi lämnade England och gick i land på ett paradis.

Vi var åtta kompisar som bestämde sig för att dra dit igår. Jag och Ali körde. I min bil satt jag, Jelena, Aaron och Malta och i Alis bil satt han, Niki, Nikis bror och Ronja. Vi körde först till Portsmouth och tog därifrån bilfärjan till ön. Vädret var fantastisk och vi satt utomhus på färjan, förväntansfulla och glada. Efter att ha spenderat ca 50 minuter på färjan kunde vi köra iland med bilarna. Eftersom att Ali kommer ifrån ön, så körde han först hela tiden, så att han kunde visa vägen.

Vi körde föst till Osborne House, huset där Queen Victoria bodde, med sin familj. Och det var så perfekt, för Niki skrev nämligen 60 sidor om Queen Victoria, när hon gick i skolan i Österrike, så hon visste verkligen allt som finns att veta om drottningens liv och allt annat runt omkring. Hon var verkligen den bästa guiden jag någonsin har haft. Hon har en sådan bra berättarröst och får allt att bli så intressant. Ja, det var till och med folk som följde efter oss och lyssnade på henne för att de trodde att hon var en ”riktig” guide.

Efter detta besök satte vid oss i gräset, vid hamnen och hade lite picknick. Ali hade tagit med sig en massa lunch till oss, vilket verkligen var räddaren i nöden, för vi var alla sjukt hungriga. Mätta och belåtna satte vi oss i bilarna och körde runt till en massa olika ställen runt ön. Och avslutade kvällen med lite snabbmat (jag köpte fish n chips), innan vi tog färjan hem.

Jag är så himla nöjd med hela dagen som vi tillbringade tillsammans på ön. Vi har så roligt ihop och att få uppleva platser som denna med så goa vänner är obeskrivligt. Ren lycka!

Som sagt, har du aldrig varit där, åk dit!

Ha dé! 

Långhelg i mitt hjärta! Här i England "firar" de inte första maj, men däremot är det Bank holiday imorgon, vilket betyder att jag får långhelg även fast jag inte var ledig i fredags. Så imorgon skall troligtvis jag och tjejerna och britterna dra till Isle of Wight. Ali, en av killarna, kommer därifrån, så han kommer guida oss. Jag ser verkligen fram emot det!