Ja, idag stack jag till Liseberg med min familj. Jag har under min uppväxt varit på Liseberg hur många gånger som helst, men jag får aldrig nog av denna underbara plats. Förra helgen var jag där också, med min kompis från Stockholm. Förutom att jag älskar åkattraktionerna, tycker jag mycket om att hela Liseberg är som ett litet samhälle från förr. Det har sina små gator och magasiner, restauranger och stånd. Barnen springer runt med sockervadd och nykära par går runt hand i hand och drömmer sig bort.

Vi hade en toppendag, med mycket fint väder. Dock var det just detta fina väder som lockade mycket folk vilket naturligtvis resulterade i långa köer till allt. Men vi var glada ändå. Det blev något mindre åkande än vanligt, men nostalgin flödade fritt.  

Jag och mamma började med att åka Lisebergsbanan. Pappa och brorsan ville stå över. 

Efter att vi hade åkt Lisebergsbanan undrade vi vart farsan och brorsan hade tagit vägen. "De har väl satt sig någonstan och tagit sig varsin bärs" sade jag till mamma. Och ja, så var det. Vi fann dessa två livsnjutare sittandes utanför det så kallade skeppsmagasinet, i solen med varsin bärs. 

Vi avslutade dagen med en god middag, med utsikt mot stora scenen, där Carl-Einar Häckner uppträdde med caravan. En perfekt avslutning. 

Hela familjen beställde natruligtvis makrill -> är man GAISare så är man. ;) Dock försökte servitrisen lura oss att betala 600 kronor för mycket för middagen. Men vi sade ifrån, som tur var. 

Ja, tack för idag! Imorgon tänkte jag berätta lite mer om mina tankar inför au pair-livet. Lite varför jag vill jobba som au pair och varför jag vill göra det i just England mm. 

Ha dé!