Hej på er! Min dator vill fortfarande inte samarbeta, så tyvärr blir det inga bilder idag heller. Men jag skall försöka beskriva allt med en så målande förklaring som möjligt. Nu har jag varit här i några dagar. Jag har inte riktigt kommit in i de dagliga rutinerna än, då barnen ej har börjat skolan/nursery än. Men jag börjar redan känna mig mer hemmastadd här. Jag har varit i byn och spanat in den (dock bestod den nästan bara av en kyrka, en skola och en pytteliten affär). Kyrkan kunde jag tyvärr inte komma in i, då den var låst, men den såg riktigt mysig ut på utsidan. Den var liten och väldigt "brittisk". Sådär lagom lantlig. Det kändes speciellt när jag var inne i affären och det första som jag såg när jag kom in var en stor hylla fylld med alkohol/sprit. Har inte riktigt vant mig vid att de inte har bolaget här.

Idag var jag, T (mamman), barnen och W (hunden) i en större by (kommer inte ihåg namnet på den, men kommer troligtvis skriva om den mer i bloggen andra dagar. Minns i alla fall att det lät som Alton, men inte var Alton utan en annan by, som tydligen var något mindre än Alton, men finare.). Om jag fattade det rätt så var denna byn något mindre än Borås. Den var fantastiskt vacker och mysig. T köpte latte till henne och mig, och sedan gick vi med barnen och W på en liten slinga längs med en damm där det fanns en massa ankor som barnen fick mata. Här kommer jag nog spendera mycket till med W och K (yngsta barnet, dottern som är 2). Det var jättefint längs med vattnet! Det var mysigt att gå och prata med T och se barnen springa runt och mata ankorna. Jag fick chansen att ställa en del praktiska frågor till T som jag har gått runt och tänkt på en del, vilket va skönt. Jag tycker att jag snabbt får klargöra saker som dyker upp, så snabbt som möjligt. T är väldigt enkel att prata med. Hon är väldigt down to earth och påminner mig ofta om att "inga frågor är för dumma för att ställa". Barnen har för övrigt börjat testa mig lite mer nu. Framför allt killarna. T lämnade mig ensam hemma med barnen i några timmar mitt på dagen idag och hon bad mig att låta dom vara ute mesta delen av dagen, för att de hade tillbringat hela morgonen framför TVn. Men när hon hade åkt hemifrån kändes det hopplöst att försöka få dom att gå ut ur huset (vilket påminde mig om när jag var liten och inte ville gå ut på rasterna i skolan, så det var förståeligt). Jag tycker att det är roligt att killarna (och K för den delen) är så lättroade. Då slipper jag känna mig tråkig liksom. Och dom leker gärna med varandra.

Nu ikväll skulle jag laga mat åt barnen (vilket blev min första måltid som jag gjorde, för T har hela tiden varit med i köket och visat vad hon brukar laga och så de andra dagarna). Jag bestämde mig för att laga en rätt som vi brukar äta i min familj. Vi kallar den för "Farmors", för min farmor brukade laga den för min pappa när han var liten. Det är egentligen bara kyckling, ris, ärtor, inlagd paprika och en sås på vispad grädde, majonäs och curry. Allt läggs i en form och toppas med den vispade såsen och ställs in i ugnen i några minuter. Men de hade ingen curry hemma, så jag tog sweet chilisås istället och tog inte heller i inlagd paprika (för de hade inte det hemma, och jag gillar inte heller det). Jag tyckte själv att rätten blev en riktig hit! Så tyckte nog även K för hon åt upp allt som hon fick på tallriken i ett nafs. T smakade på det och sa att hon tyckte att det va sjukt gott och att hon önskade att jag kunde laga det för henne och N (hennes man) någon kväll (dom äter alltid senare på kvällen, när han kommer hem från jobbet). Men killarna tyckte verkligen inte om det, tyvärr. Men vad ska man säga. Man kan inte tycka om allt här i världen! Men det var synd att de inte gillade det, för denna rätt är väldigt enkel att göra, och även nyttig och bra för barnen. Men jag får ta nya tag imorgon, eller på måndag kanske det blir.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och läser "The fault in our stars" vilken jag tycker att alla skall läsa. Jag har bara läst en tredjedel än så länge, men jag är helt fast i den, så den kommer jag snabbt läsa ut. Jag vet inte om det är den, eller det faktum att jag gör denna resa på "egen hand" (för en gångs skull i mitt liv), men jag har börjat fundera mycket över mitt liv nu när jag är här och hur lyckligt lottad jag är för att jag mår bra och får leva ut min dröm, och inte minst för att jag är omgiven av så fantastiska människor! Och jag försöker påminna mig själv om att jag inte behöver sätta någon press på mig själv nu när jag är här, utan bara göra mitt bästa, ha kul och ta dagen som den kommer.

Imorgon skall jag bland annat övningsköra med antingen T eller N. Jag skall alltså för första gången i mitt liv köra på vänster sida av vägen, och med manuell dessutom! Spännande!! Jag hoppas att det kommer gå bra! För er som undrar så har jag redan börjat tänka på engelska för det mesta, och jag har även börjat prata för mig själv på engelska (ja, jag tillhör den sortens människor som väldigt ofta pratar högt för sig själva, tror jag har fått det från min pappa). Det är riktigt coolt tycker jag! Jag undrar hur det kommer vara när jag har bott här ett år. Jag kommer förhoppningsvis skriva snart igen. Ha dé!

Hej på er! Min dator vill fortfarande inte samarbeta, så tyvärr blir det inga bilder idag heller. Men jag skall försöka beskriva allt med en så målande förklaring som möjligt. Nu har jag varit här i några dagar. Jag har inte riktigt kommit in i de dagliga rutinerna än, då barnen ej har börjat skolan/nursery än. Men jag börjar redan känna mig mer hemmastadd här. Jag har varit i byn och spanat in den (dock bestod den nästan bara av en kyrka, en skola och en pytteliten affär). Kyrkan kunde jag tyvärr inte komma in i, då den var låst, men den såg riktigt mysig ut på utsidan. Den var liten och väldigt "brittisk". Sådär lagom lantlig. Det kändes speciellt när jag var inne i affären och det första som jag såg när jag kom in var en stor hylla fylld med alkohol/sprit. Har inte riktigt vant mig vid att de inte har bolaget här.

Idag var jag, T (mamman), barnen och W (hunden) i en större by (kommer inte ihåg namnet på den, men kommer troligtvis skriva om den mer i bloggen andra dagar. Minns i alla fall att det lät som Alton, men inte var Alton utan en annan by, som tydligen var något mindre än Alton, men finare.). Om jag fattade det rätt så var denna byn något mindre än Borås. Den var fantastiskt vacker och mysig. T köpte latte till henne och mig, och sedan gick vi med barnen och W på en liten slinga längs med en damm där det fanns en massa ankor som barnen fick mata. Här kommer jag nog spendera mycket till med W och K (yngsta barnet, dottern som är 2). Det var jättefint längs med vattnet! Det var mysigt att gå och prata med T och se barnen springa runt och mata ankorna. Jag fick chansen att ställa en del praktiska frågor till T som jag har gått runt och tänkt på en del, vilket va skönt. Jag tycker att jag snabbt får klargöra saker som dyker upp, så snabbt som möjligt. T är väldigt enkel att prata med. Hon är väldigt down to earth och påminner mig ofta om att "inga frågor är för dumma för att ställa". Barnen har för övrigt börjat testa mig lite mer nu. Framför allt killarna. T lämnade mig ensam hemma med barnen i några timmar mitt på dagen idag och hon bad mig att låta dom vara ute mesta delen av dagen, för att de hade tillbringat hela morgonen framför TVn. Men när hon hade åkt hemifrån kändes det hopplöst att försöka få dom att gå ut ur huset (vilket påminde mig om när jag var liten och inte ville gå ut på rasterna i skolan, så det var förståeligt). Jag tycker att det är roligt att killarna (och K för den delen) är så lättroade. Då slipper jag känna mig tråkig liksom. Och dom leker gärna med varandra.

Nu ikväll skulle jag laga mat åt barnen (vilket blev min första måltid som jag gjorde, för T har hela tiden varit med i köket och visat vad hon brukar laga och så de andra dagarna). Jag bestämde mig för att laga en rätt som vi brukar äta i min familj. Vi kallar den för "Farmors", för min farmor brukade laga den för min pappa när han var liten. Det är egentligen bara kyckling, ris, ärtor, inlagd paprika och en sås på vispad grädde, majonäs och curry. Allt läggs i en form och toppas med den vispade såsen och ställs in i ugnen i några minuter. Men de hade ingen curry hemma, så jag tog sweet chilisås istället och tog inte heller i inlagd paprika (för de hade inte det hemma, och jag gillar inte heller det). Jag tyckte själv att rätten blev en riktig hit! Så tyckte nog även K för hon åt upp allt som hon fick på tallriken i ett nafs. T smakade på det och sa att hon tyckte att det va sjukt gott och att hon önskade att jag kunde laga det för henne och N (hennes man) någon kväll (dom äter alltid senare på kvällen, när han kommer hem från jobbet). Men killarna tyckte verkligen inte om det, tyvärr. Men vad ska man säga. Man kan inte tycka om allt här i världen! Men det var synd att de inte gillade det, för denna rätt är väldigt enkel att göra, och även nyttig och bra för barnen. Men jag får ta nya tag imorgon, eller på måndag kanske det blir.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och läser "The fault in our stars" vilken jag tycker att alla skall läsa. Jag har bara läst en tredjedel än så länge, men jag är helt fast i den, så den kommer jag snabbt läsa ut. Jag vet inte om det är den, eller det faktum att jag gör denna resa på "egen hand" (för en gångs skull i mitt liv), men jag har börjat fundera mycket över mitt liv nu när jag är här och hur lyckligt lottad jag är för att jag mår bra och får leva ut min dröm, och inte minst för att jag är omgiven av så fantastiska människor! Och jag försöker påminna mig själv om att jag inte behöver sätta någon press på mig själv nu när jag är här, utan bara göra mitt bästa, ha kul och ta dagen som den kommer.

Imorgon skall jag bland annat övningsköra med antingen T eller N. Jag skall alltså för första gången i mitt liv köra på vänster sida av vägen, och med manuell dessutom! Spännande!! Jag hoppas att det kommer gå bra! För er som undrar så har jag redan börjat tänka på engelska för det mesta, och jag har även börjat prata för mig själv på engelska (ja, jag tillhör den sortens människor som väldigt ofta pratar högt för sig själva, tror jag har fått det från min pappa). Det är riktigt coolt tycker jag! Jag undrar hur det kommer vara när jag har bott här ett år. Jag kommer förhoppningsvis skriva snart igen. Ha dé!