Jag började med att ha sovmorgon. Jag kom hem sent inatt från puben. Jag var chaufför igår och när jag skulle lämna av Ronja kom hon på att hon hade glömt sina husnycklar i sitt hus, så hon kunde inte komma in. Hon försökte med bakdörren, men den var låst. Så hon försökte ringa sin hostmamma, men hon hade lämnat sin mobil på nedervåningen och deras sovrum är på övervåningen, så hon kunde inte höra att det ringde. Då provade Ronja att ringa till sin hostpappa, men han hade stängt av sin mobil. Efter många om och men bestämde hon sig för att ringa till hemtelefonen även fast det troligtvis skulle väcka hela familjen (även barnen). Efter att ha provat flera gånger svarade tillslut hennes hostpappa (nyvaken och trött) och kom och låste upp för henne. Stackars Robja. Jag fattar hur pinsamt det måste ha känts för henne. Men som jag sa till henne, det är sånt som händer väldigt enkelt. Jag menar såklart inte att det är okej att strunta i att ta med sig nycklarna hela tiden och väcka sin värdfamilj, men jag känner Ronja. Hon är alltid väldigt duktigt och har ordning och reda, men det är fruktansvärt lätt hänt om man stressar runt hemma och i all hast glömmer ta med sig nyckeln när man sticker. 

 

Efter min sovmorgon idag kom Jelena hem till mig och så stack vi ut och sprang tillsammans. Det var jättegött och vädret var helt fantastiskt. Efter en go dusch stack vi vidare till bageriet och tog en kaffe med Ronja. 

 

Nu är jag hemma igen och ligger i soffan och myser framför Friends. Om en halvtimma börjar dagens jobb. 

 

Ha dé!