Nu har vi haft sommar här idag! Jippie, ÄNTLIGEN! Jag skojar inte, detta är helt underbart. Jag började dagen med att sticka till Ts föräldrar för att fixa i ordning Bobby (Os ponny) för att O skulle på påskridning med andra små barn. Borstad, tränsad och sadlad lastade vi in honom i hästbussen och sedan stack vi iväg till stället där vi skulle vara. Redan på morgonen var et riktigt varmt och det blev varmare och varmare hela tiden. Solen har skinit hela dagen och himlen är klarblå. Under påskridningen ledde jag Bobby medan O red. O var det enda barnet som hade någon som ledde så jag kan förstå att han inte ville at jag skulle ledda. Men jag ville inte ta risken att något skulle hända, då Bobby kan vara ganska pigg och jag anser inte att O är tillräckligt skicklig ryttare än, med tanke på att de red utomhus på öppna fält och i skogen och inte inom inhägnader. Ja, jag vet om at jag i många fall är världens kycklingmamma och jag tycker synd om mina egna (förhoppningsvis) blivande barn som kommer behöva stå ut med mig. Förresten, på tal om att ta hand om barn, jag glömde skriva om när jag räddade ett par lammungar från att bli ihjältrampade av ponnysar häromdagen.

Häromdagen när barnen hade ridit skulle jag släppa ut deras ponnysar i hagen. När jag sedan skulle gå tillbaka till stallet såg jag att ett par lammungar (två veckor gamla) hade smitit in till ponnyhagen (fårens/lammens hage är precisbredvid). Omedvetna som de är gick de fram till ponnysarna och ville leka, men då blev Bobby arg och började jaga lammungarna. De börja springa för sina liv, men naturligtvis var Bobby snabbare. Han började nafsa på dem och de hamnade under honom. Han började trampa rumt och de försökte springa därifrån, utan att lyckas för att han hela tiden sprang efter dem. När jag såg detta sprang jag in i hagen och försökte sjasa bort Bobby. Men det gick inte, så jag bar upp lammen till deras hage. Men tror du inte att de springer tillbaka in till hästhagen igen? Så jag fick bära upp dem igen och transporterade då in dem längre bort ifrån hästhagen och såg till så att de stannade kvar hos sin mamma. Jag är så lycklig för att jag var där. Jag fick panik. Och de stackars lammen, deras små hjärtan slog hårt och supersnabbt. De var skräckslagna. Det hade varit fruktansvärt om de hade blivit ihjältrampade. Haha, när jag berättade för min hostmamma så sa hon: Ja Kajsa, jag vet inte om skulle våga påstå att du lever ett typiskt au pairliv. Du rider och räddar lamm. Ja, det kanske inte är ett helt normalt au parliv, men jag älskar det. Jag har haft sådan tur med min tid här. Allt passar mig så himla bra, som handen i handsken.

Vid lunch bjöd jag hem Jelena på lite svensk påsklunch. Hon älskade det! Sedan satt vi utomhus i solen och käkade Ben n Jerrys och chokladägg och pratade om hur vi har haft det under påsken, då vi inte har hunnit träffas på några dagar. Vi njöt som bara den och tiden rusade iväg.

Här sitter jag nu, i mitt rum, i min säng och kollar ut genom mitt öppna fönster och känner värmen utifrån, trots att klockan snart är halv 7. Mitt rum kryllar av blommor som har slagit ut helt och sätter färg på hela rummet. Jag lyssnar på Håkan och njuter av kvällen. Åå så lycklig jag är!

Ha dé!