Så var sista dagen här, sista dagen innan min värdfamilj sticker på skidsemester i Österrike och lämnar mig här hemma med K i en vecka. Japp, så är det. Men konstigt nog är jag inte nervös alls. Jag känner att jag kanske borde vara mer nervös, men jag kommer inte på någon anledning till varför jag borde vara det. Jag inser att det är en superstort ansvar, men jag ser det samtidigt som en utmaning. För det första så känner jag att om jag inte klarar av att ta hand om K i en vecka, hur tusan skall jag då någonsin kunna skaffa egna barn? För det andra så har jag så otroligt roligt med K. Hon är helt fantastisk och får mig att skratta som ingen annan. För det tredje, så kommer Ronja sova över hos mig, troligtvis från imorgon till onsdag så vi kommer hitta på en massa roliga saker med K tillsammans. Jag skall även iväg på en massa "playdates" med Karina och min hostmammas väninnor. Och idag när jag fikade med Karina sa hon att hennes hostmamma hade sagt att om det är något så kan jag alltid ringa till dem, så kommer dem hit på en minut. De är så himla snälla!