Tjena!

Nu försöker jag att lägga upp bilder igen och hoppas det går bättre nu och att min PC inte stänger av sig mitt i allt. Nu i helgen var jag i London (både i lördags och i söndags). Det var helt underbart! I lördags röstade jag med 8 andra svenska au pairer. Vi blev bjudna på pepparkakor, för att få lite svensk feeling.

I söndags samlades jag och ca 20 andra svenska au pairer i London för att träffas och lära känna varandra. Vi samlades vid Piccadilly Circus och gick sedan vidare till Green Park, där vi satte oss i en stor cirkel och presenterade oss själva, i tur och ordning. Vi gjorde även en namnlek för att vi skulle lära oss varandras namn. Vi stannade även och fikade flera gånger. Solen sken och det var mycket varmt och skönt. Jag hade det jättetrevligt, och hoppas och tror att de andra tjejerna också hade det.

Nu har jag äntligen börjat skypea med min familj. Det är skönt att få prata med dom. Har även skpypeat med en av mina bästa vänner där hemma i götet. Det känns så konstigt att de är så långt borta ifrån mig.

Jag börjar "komma in" mer i mitt liv här i England. Men jag tycker frotfarande att det är riktigt svårt att smälta att jag kommer spendera ett helt år här. Jag kan liksom inte acceptera att jag skall skapa mig en helt ny vardag. Det känns fortfarande väldigt temporärt. Även fast jag har hört många som har varit au pairer innan, säga att det brukar kännas så i början, så har jag ändå svårt att tro på det.
Men det löser sig väl.

Imorgon fyller mig kompis Anton från Stockholm 21 år! Och jag hoppas att han får en superbra födelsedag. Jag är ledsen för att jag inte kan vara med honom och fira. Men jag får helt enkelt stå ut med det, och fira hårdare här i England. Imorgon kväll är det ju Red Lion med dom andra au pairerna som gäller!

Ha dé!

Som rubriken säger så var jag på Red Lion i Petersfield igår, vilket ligger ca 25 min från där jag bor. Jag åkte dit med Karina från Tyskland, vilken jag träffade på Ks nursery i tisdags. Dock tog det oss nästan en timma att åka dit för vi åkte lite vilse på vägen, men det spelade inte så stor roll. Vi hade det trevligt på vägen dit och fick lärt känna varandra bättre. Jag tycker det är så himla skönt att ha en au pair-"kompis" som bor så nära mig och som tar hand om ett barn i Ks ålder, för det betyder att vi kan ha "dejter" både med barnen och utan dom. Vi har redan börjat planera lite. 

God dag! 

Idag har varit en speciell dag för mig. Jag vaknade upp med förkylning, feber och världens mensvärk. Vi skulle ha gäster över på lunch och jag försökte vara så trevlig och glad som möjligt, men det var riktigt svårt. Jag önskade bara att jag var hemma i min säng och kunde lägga mig i fosterställning och ha en pappa som kom in med Alvedon och en massa andra bra saker. Saknade att ha min bror som alltid får mig på gott humör och mamma som får mig att bli lugn och som säger "det löser sig". Så jag gjorde något som jag vet att jag inte borde göra: jag smsade mamma och sa att jag inte mådde bra, för att få lite medlidande men, precis som jag visste, så gjorde hennes sms "oj det var inte kul, tänker på dig" inte saken bättre. 

Hejsan! 

Hej på er! Min dator vill fortfarande inte samarbeta, så tyvärr blir det inga bilder idag heller. Men jag skall försöka beskriva allt med en så målande förklaring som möjligt. Nu har jag varit här i några dagar. Jag har inte riktigt kommit in i de dagliga rutinerna än, då barnen ej har börjat skolan/nursery än. Men jag börjar redan känna mig mer hemmastadd här. Jag har varit i byn och spanat in den (dock bestod den nästan bara av en kyrka, en skola och en pytteliten affär). Kyrkan kunde jag tyvärr inte komma in i, då den var låst, men den såg riktigt mysig ut på utsidan. Den var liten och väldigt "brittisk". Sådär lagom lantlig. Det kändes speciellt när jag var inne i affären och det första som jag såg när jag kom in var en stor hylla fylld med alkohol/sprit. Har inte riktigt vant mig vid att de inte har bolaget här.

Idag var jag, T (mamman), barnen och W (hunden) i en större by (kommer inte ihåg namnet på den, men kommer troligtvis skriva om den mer i bloggen andra dagar. Minns i alla fall att det lät som Alton, men inte var Alton utan en annan by, som tydligen var något mindre än Alton, men finare.). Om jag fattade det rätt så var denna byn något mindre än Borås. Den var fantastiskt vacker och mysig. T köpte latte till henne och mig, och sedan gick vi med barnen och W på en liten slinga längs med en damm där det fanns en massa ankor som barnen fick mata. Här kommer jag nog spendera mycket till med W och K (yngsta barnet, dottern som är 2). Det var jättefint längs med vattnet! Det var mysigt att gå och prata med T och se barnen springa runt och mata ankorna. Jag fick chansen att ställa en del praktiska frågor till T som jag har gått runt och tänkt på en del, vilket va skönt. Jag tycker att jag snabbt får klargöra saker som dyker upp, så snabbt som möjligt. T är väldigt enkel att prata med. Hon är väldigt down to earth och påminner mig ofta om att "inga frågor är för dumma för att ställa". Barnen har för övrigt börjat testa mig lite mer nu. Framför allt killarna. T lämnade mig ensam hemma med barnen i några timmar mitt på dagen idag och hon bad mig att låta dom vara ute mesta delen av dagen, för att de hade tillbringat hela morgonen framför TVn. Men när hon hade åkt hemifrån kändes det hopplöst att försöka få dom att gå ut ur huset (vilket påminde mig om när jag var liten och inte ville gå ut på rasterna i skolan, så det var förståeligt). Jag tycker att det är roligt att killarna (och K för den delen) är så lättroade. Då slipper jag känna mig tråkig liksom. Och dom leker gärna med varandra.

Nu ikväll skulle jag laga mat åt barnen (vilket blev min första måltid som jag gjorde, för T har hela tiden varit med i köket och visat vad hon brukar laga och så de andra dagarna). Jag bestämde mig för att laga en rätt som vi brukar äta i min familj. Vi kallar den för "Farmors", för min farmor brukade laga den för min pappa när han var liten. Det är egentligen bara kyckling, ris, ärtor, inlagd paprika och en sås på vispad grädde, majonäs och curry. Allt läggs i en form och toppas med den vispade såsen och ställs in i ugnen i några minuter. Men de hade ingen curry hemma, så jag tog sweet chilisås istället och tog inte heller i inlagd paprika (för de hade inte det hemma, och jag gillar inte heller det). Jag tyckte själv att rätten blev en riktig hit! Så tyckte nog även K för hon åt upp allt som hon fick på tallriken i ett nafs. T smakade på det och sa att hon tyckte att det va sjukt gott och att hon önskade att jag kunde laga det för henne och N (hennes man) någon kväll (dom äter alltid senare på kvällen, när han kommer hem från jobbet). Men killarna tyckte verkligen inte om det, tyvärr. Men vad ska man säga. Man kan inte tycka om allt här i världen! Men det var synd att de inte gillade det, för denna rätt är väldigt enkel att göra, och även nyttig och bra för barnen. Men jag får ta nya tag imorgon, eller på måndag kanske det blir.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och läser "The fault in our stars" vilken jag tycker att alla skall läsa. Jag har bara läst en tredjedel än så länge, men jag är helt fast i den, så den kommer jag snabbt läsa ut. Jag vet inte om det är den, eller det faktum att jag gör denna resa på "egen hand" (för en gångs skull i mitt liv), men jag har börjat fundera mycket över mitt liv nu när jag är här och hur lyckligt lottad jag är för att jag mår bra och får leva ut min dröm, och inte minst för att jag är omgiven av så fantastiska människor! Och jag försöker påminna mig själv om att jag inte behöver sätta någon press på mig själv nu när jag är här, utan bara göra mitt bästa, ha kul och ta dagen som den kommer.

Imorgon skall jag bland annat övningsköra med antingen T eller N. Jag skall alltså för första gången i mitt liv köra på vänster sida av vägen, och med manuell dessutom! Spännande!! Jag hoppas att det kommer gå bra! För er som undrar så har jag redan börjat tänka på engelska för det mesta, och jag har även börjat prata för mig själv på engelska (ja, jag tillhör den sortens människor som väldigt ofta pratar högt för sig själva, tror jag har fått det från min pappa). Det är riktigt coolt tycker jag! Jag undrar hur det kommer vara när jag har bott här ett år. Jag kommer förhoppningsvis skriva snart igen. Ha dé!

Hej på er! Min dator vill fortfarande inte samarbeta, så tyvärr blir det inga bilder idag heller. Men jag skall försöka beskriva allt med en så målande förklaring som möjligt. Nu har jag varit här i några dagar. Jag har inte riktigt kommit in i de dagliga rutinerna än, då barnen ej har börjat skolan/nursery än. Men jag börjar redan känna mig mer hemmastadd här. Jag har varit i byn och spanat in den (dock bestod den nästan bara av en kyrka, en skola och en pytteliten affär). Kyrkan kunde jag tyvärr inte komma in i, då den var låst, men den såg riktigt mysig ut på utsidan. Den var liten och väldigt "brittisk". Sådär lagom lantlig. Det kändes speciellt när jag var inne i affären och det första som jag såg när jag kom in var en stor hylla fylld med alkohol/sprit. Har inte riktigt vant mig vid att de inte har bolaget här.

Idag var jag, T (mamman), barnen och W (hunden) i en större by (kommer inte ihåg namnet på den, men kommer troligtvis skriva om den mer i bloggen andra dagar. Minns i alla fall att det lät som Alton, men inte var Alton utan en annan by, som tydligen var något mindre än Alton, men finare.). Om jag fattade det rätt så var denna byn något mindre än Borås. Den var fantastiskt vacker och mysig. T köpte latte till henne och mig, och sedan gick vi med barnen och W på en liten slinga längs med en damm där det fanns en massa ankor som barnen fick mata. Här kommer jag nog spendera mycket till med W och K (yngsta barnet, dottern som är 2). Det var jättefint längs med vattnet! Det var mysigt att gå och prata med T och se barnen springa runt och mata ankorna. Jag fick chansen att ställa en del praktiska frågor till T som jag har gått runt och tänkt på en del, vilket va skönt. Jag tycker att jag snabbt får klargöra saker som dyker upp, så snabbt som möjligt. T är väldigt enkel att prata med. Hon är väldigt down to earth och påminner mig ofta om att "inga frågor är för dumma för att ställa". Barnen har för övrigt börjat testa mig lite mer nu. Framför allt killarna. T lämnade mig ensam hemma med barnen i några timmar mitt på dagen idag och hon bad mig att låta dom vara ute mesta delen av dagen, för att de hade tillbringat hela morgonen framför TVn. Men när hon hade åkt hemifrån kändes det hopplöst att försöka få dom att gå ut ur huset (vilket påminde mig om när jag var liten och inte ville gå ut på rasterna i skolan, så det var förståeligt). Jag tycker att det är roligt att killarna (och K för den delen) är så lättroade. Då slipper jag känna mig tråkig liksom. Och dom leker gärna med varandra.

Nu ikväll skulle jag laga mat åt barnen (vilket blev min första måltid som jag gjorde, för T har hela tiden varit med i köket och visat vad hon brukar laga och så de andra dagarna). Jag bestämde mig för att laga en rätt som vi brukar äta i min familj. Vi kallar den för "Farmors", för min farmor brukade laga den för min pappa när han var liten. Det är egentligen bara kyckling, ris, ärtor, inlagd paprika och en sås på vispad grädde, majonäs och curry. Allt läggs i en form och toppas med den vispade såsen och ställs in i ugnen i några minuter. Men de hade ingen curry hemma, så jag tog sweet chilisås istället och tog inte heller i inlagd paprika (för de hade inte det hemma, och jag gillar inte heller det). Jag tyckte själv att rätten blev en riktig hit! Så tyckte nog även K för hon åt upp allt som hon fick på tallriken i ett nafs. T smakade på det och sa att hon tyckte att det va sjukt gott och att hon önskade att jag kunde laga det för henne och N (hennes man) någon kväll (dom äter alltid senare på kvällen, när han kommer hem från jobbet). Men killarna tyckte verkligen inte om det, tyvärr. Men vad ska man säga. Man kan inte tycka om allt här i världen! Men det var synd att de inte gillade det, för denna rätt är väldigt enkel att göra, och även nyttig och bra för barnen. Men jag får ta nya tag imorgon, eller på måndag kanske det blir.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och läser "The fault in our stars" vilken jag tycker att alla skall läsa. Jag har bara läst en tredjedel än så länge, men jag är helt fast i den, så den kommer jag snabbt läsa ut. Jag vet inte om det är den, eller det faktum att jag gör denna resa på "egen hand" (för en gångs skull i mitt liv), men jag har börjat fundera mycket över mitt liv nu när jag är här och hur lyckligt lottad jag är för att jag mår bra och får leva ut min dröm, och inte minst för att jag är omgiven av så fantastiska människor! Och jag försöker påminna mig själv om att jag inte behöver sätta någon press på mig själv nu när jag är här, utan bara göra mitt bästa, ha kul och ta dagen som den kommer.

Imorgon skall jag bland annat övningsköra med antingen T eller N. Jag skall alltså för första gången i mitt liv köra på vänster sida av vägen, och med manuell dessutom! Spännande!! Jag hoppas att det kommer gå bra! För er som undrar så har jag redan börjat tänka på engelska för det mesta, och jag har även börjat prata för mig själv på engelska (ja, jag tillhör den sortens människor som väldigt ofta pratar högt för sig själva, tror jag har fått det från min pappa). Det är riktigt coolt tycker jag! Jag undrar hur det kommer vara när jag har bott här ett år. Jag kommer förhoppningsvis skriva snart igen. Ha dé!

Hej på er! Förlåt för att jag inte har skrivit på länge. Men jag har haft fullt upp och min laptop vägrar samarbeta med mig. Men nu är jag i alla fall i mitt underbara England. Flygningen hit gick bra och familjen verkar helt fantastisk! När jag kom hem till familjen i tisdags, så kom även. Deras tre små kusiner dit (som typ är i samma ålder som "mina barn"). Dem stannade över natten och åkte hem igår vid lunch. Sedan stack även min familj och åkte hem till kusinerna och stannade där över natten, så jag fick vara ensam hemma med hunden Whiskey (som är jättegullig) över natten. Han och jag gick på en lång promenad (och jag måste säga att när man kommer från landet i Sverige, där man får lov att gå runt vart man vill, och sedan bor på landet i England, där det känns som sött allt är privat mark och man knappt fåmåfå någonstans, ja då blir man lite ställd). Sedan dammsög jag i huset och gjorde middag till mig. Efter det packade jag upp mina resväskor och avslutade kvällen med att skypa med Anton i timmar (!!!). Jag tyckte det var så jobbigt att vara någon så nära så man kan se och prata med varandra, men inte kunna träffas på riktigt. Ville bara krama om honom liksom. 

Jag har inte fått någon hemlängtan, men jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag skall bo här i ett år. Jag har ännu inte lärt känna byn, för jag har i princip bara varit i huset. Men jag funderar på att gå runt med W idag och se mig omkring mer. 

Jag har fått höra att min Engelska är riktigt bra av både min nya "mamma" och hennes brors fru, vilket är en stor lättnad. Jag känner även själv att jag fattar allt de säger och att Engelskan flyter på bra. Jag är mer nervös över när jag skall laga mat för barnen ikväll. Familjen verkar vara väldigt hälsosam, vilket är en lättnad, men det är det där med att barnen skall tycka om maten också. Men jag tror jag skall steka lite kyckling och fixa lite ris med ärtor i och en sallad idag. Det brukar gå hem hos barn. 

Jag och några andra svenskar som är au pairer nu i England har en grupp tillsammans på fb, och vi har börjat planera vårt första möte, i London. Troligtvis skall vi ses nästa helg. Jag längtar!! 

Jag skall försöka blogga oftare! Ha dé!