Hej på er! Jag vet att jag har varit riktigt dålig på att blogga den senaste veckan, men jag har verkligen haft fullt upp, och med fullt upp menar jag att det har hänt en massa roliga saker. Så jag tänkte börja med tisdagen förra veckan. Då stack jag till Ronjas vid lunchtid och sov över hos henne, då jag fick ledigt tisdagen-torsdag och hennes värdfamilj var borta hela veckan. Vi myste bara hon och jag på tisdagen och hade lite vinprovning av hennes lokala vin som hon hade tagit med sig från Tyskland när hon var hemma över påsk. Det var riktigt gott vin. Till det käkade vi en speciell typ av tysk pasta (jag kommer inte ihåg vad det heter, men det kanske ni vet?). Det var så himla mysigt att ha en tjejkväll med Ronja. Jag saknade henne så himla mycket över påsk.

På onsdagen kom Jelena och vi hängde hela dagen och på kvällen lagade vi Tacos och väntade på att Niki skulle komma. När hon kom stack vi till puben. På vägen dit plockade vi upp en ny au pairkompis, Malta från Frankrike. Hon är den nya au pairen i Karinas gamla värdfamilj. Hon är väldigt trevlig och jag tror verkligen att hon kommer att komma in i vårt gäng snabbt. På puben träffade vi våra brittiska grabbar och hade en supertrevlig kväll.

På torsdagen stack jag tidigt från Ronjas till min hostmammas föräldrar för att förbereda de små ponnisarna för barnen och kusinerna, som skulle rida på ett ridläger. Under hela dagen ledde jag Dee-Dee, en av kusinerna som är 5 år. Hon är så himla gullig. Hon hoppade till och med små hinder. Dagen därpå var bara chill, jag passade barnen hemma och njöt över att det var fredag. På kvällen stack jag och tjejerna till puben och träffade killarna där och vi hade en all för bra kväll, vilken slutade på donken. Vi kom hem tidigt på morgonen till Ronjas och somnade snabbt. Dock vaknade vi några timmar senare. Ronja skulle gå ut med hundarna och såg att en av hundarna hade haft diarré över hela golvet (oj vad jag älskar heltäckningsmatta…). Niki (som också var vaken) kom springandes in till sovrummet där jag sov och skrek att det var bajs över hela golvet på undervåningen och att hon inte klarade av lukten så att hon inte kunde hjälpa Ronja. Motvilligt drog jag mig ur sängen, gick ned och såg ett rum som innan var grått men nu var helt brunt. Det stank så sjukt mycket. Jag är inte den typen av tjej som bryr sig om sådant i vanliga fall, men jag har aldrig varit så äcklad i hela mitt liv. Det luktade så fruktansvärt äckligt. ”Jaha, då är det väl bara till att börja städa upp detta” sa jag och en timma senare var allt äntligen borta. Då kom Niki ned och så hade vi frukost. Jag var så himla trött. Niki stack till London och då kollade jag och Ronja på en film, LOL. Jag kände mig helt död den dagen, men lyckligtvis var det ju bara lördag så jag tillbringade hela den dagen åt att bara vila.

På söndagen stack jag till London och träffade min moster och hennes man och mina goa kusiner. Vi hade en helt underbar dag. Vi stack till East end, där vi bland annat gick på blomstermarknaden, vilket var helt fantastiskt! Det var sjukt coolt med alla blommor och alla försäljare som stod och försökte få sina röster hörda, samt alla människor som knuffades omkring. Jag älskar blommor! Det är något av det bästa jag vet. Men det är inte så konstigt, för jag är verkligen uppvuxen med en massa blommor i mitt liv. Min morfar var trädgårdsmästare, specialiserad på rosor och därav har min mamma och hennes syskon alltid varit intresserade av blommor. Jag köpte med mig en massa vackra, rosa liljor hem som nu sitter i mitt rum och doftar magiskt gott.

Vi stack även till Notting Hill och avslutade dagen med att gå på restaurang. Dagen perfekt, den kunde inte ha varit bättre. Jag blev så glad av att få se mina släktingar. Dock var jag trött i måndags, eftersom jag kom hem från London strax innan ett på natten. Men det gjorde mig ingenting, för jag vaknade upp med ett leende. Jag måste bara berätta om en cool sak. Så mina släktingar var här för min kusin fick i konfirmationspresent att få gå på fotbollsmatchen som var i lördags (Man U vs Chelsea). Och det visade sig att Chelsea-spelarna bodde på samma hotell som mina släktingar, så de fick träffa spelarna och fick även se när spelarna gick på bussen mot matchen. Är inte det hur coolt som helst?! Dock är mina kusiner Man U-fans, men ändå.

Idag har jag varit lite trött. Jag tror inte jag har återhämtat mig helt efter förra helgen och igår var vi ute till sent på puben. Men jag är glad ändå, för jag har haft en sådan sjukt rolig vecka. Och imorgon är det fredag, vilket betyder HELG! Jag skall sitta barnvakt imorgon kväll, men på lördag blir det verkligen till att fira helg. Då skall jag, tjejerna och grabbarna dra ut och sedan skall jag och tjejerna sova hos Niki. Det taggar jag verkligen för! Vi har så sjukt kul i vårt nya gäng. Vi klickar så gött. Vi har samma humor och det är så kul att de brittiska killarna är helt fascinerade över att vi tjejer har sådan sjuk humor. Tydligen är brittiska tjejer inte alls som oss. Jag antar att vi är lite grabbigare, för tjejiga är vi då verkligen inte. Haha.

Ikväll skall jag försöka lägga mig tidigt så jag kanske kan känna mig lite piggare imorgon.

Ha dé! 

Tjenare! Vi har haft underbart väder hela veckan och jag har njutit i shorts, linne och brillor. 

Aj aj aj... Nu har jag bränt mig ordentligt i solen. Jag har suttit i solen och solat hela eftermiddagen och fastän jag har snärjt in mig med solskydd lyckades jag ändå bränna mig, i ansiktet, på armarna och på bröstet. Samma sak händer mig varje år och jag lyckas aldrig lära mig. Jag vet att min hy är väldigt känslig och extra känslig på våren, men jag tycker det är så himla underbart att få känna solen värma hela mig och att kunna sitta ute i shorts och linne och svettas. Det är helt underbart! Jag vet att jag borde lyssna mer på min hy, men jag lyssnar mer på den Goa sommarkänslan som sprider sig genom hela min kropp. Jag vill så gärna passa på och njuta så mycket som möjligt nu när solen äntligen har kommit till England. Som jag har väntat hela vintern. Jag har säkert skrivit det innan, men jag är verkligen en vår/sommarmänniska. 

Hejsan! 

Nu har vi haft sommar här idag! Jippie, ÄNTLIGEN! Jag skojar inte, detta är helt underbart. Jag började dagen med att sticka till Ts föräldrar för att fixa i ordning Bobby (Os ponny) för att O skulle på påskridning med andra små barn. Borstad, tränsad och sadlad lastade vi in honom i hästbussen och sedan stack vi iväg till stället där vi skulle vara. Redan på morgonen var et riktigt varmt och det blev varmare och varmare hela tiden. Solen har skinit hela dagen och himlen är klarblå. Under påskridningen ledde jag Bobby medan O red. O var det enda barnet som hade någon som ledde så jag kan förstå att han inte ville at jag skulle ledda. Men jag ville inte ta risken att något skulle hända, då Bobby kan vara ganska pigg och jag anser inte att O är tillräckligt skicklig ryttare än, med tanke på att de red utomhus på öppna fält och i skogen och inte inom inhägnader. Ja, jag vet om at jag i många fall är världens kycklingmamma och jag tycker synd om mina egna (förhoppningsvis) blivande barn som kommer behöva stå ut med mig. Förresten, på tal om att ta hand om barn, jag glömde skriva om när jag räddade ett par lammungar från att bli ihjältrampade av ponnysar häromdagen.

Häromdagen när barnen hade ridit skulle jag släppa ut deras ponnysar i hagen. När jag sedan skulle gå tillbaka till stallet såg jag att ett par lammungar (två veckor gamla) hade smitit in till ponnyhagen (fårens/lammens hage är precisbredvid). Omedvetna som de är gick de fram till ponnysarna och ville leka, men då blev Bobby arg och började jaga lammungarna. De börja springa för sina liv, men naturligtvis var Bobby snabbare. Han började nafsa på dem och de hamnade under honom. Han började trampa rumt och de försökte springa därifrån, utan att lyckas för att han hela tiden sprang efter dem. När jag såg detta sprang jag in i hagen och försökte sjasa bort Bobby. Men det gick inte, så jag bar upp lammen till deras hage. Men tror du inte att de springer tillbaka in till hästhagen igen? Så jag fick bära upp dem igen och transporterade då in dem längre bort ifrån hästhagen och såg till så att de stannade kvar hos sin mamma. Jag är så lycklig för att jag var där. Jag fick panik. Och de stackars lammen, deras små hjärtan slog hårt och supersnabbt. De var skräckslagna. Det hade varit fruktansvärt om de hade blivit ihjältrampade. Haha, när jag berättade för min hostmamma så sa hon: Ja Kajsa, jag vet inte om skulle våga påstå att du lever ett typiskt au pairliv. Du rider och räddar lamm. Ja, det kanske inte är ett helt normalt au parliv, men jag älskar det. Jag har haft sådan tur med min tid här. Allt passar mig så himla bra, som handen i handsken.

Vid lunch bjöd jag hem Jelena på lite svensk påsklunch. Hon älskade det! Sedan satt vi utomhus i solen och käkade Ben n Jerrys och chokladägg och pratade om hur vi har haft det under påsken, då vi inte har hunnit träffas på några dagar. Vi njöt som bara den och tiden rusade iväg.

Här sitter jag nu, i mitt rum, i min säng och kollar ut genom mitt öppna fönster och känner värmen utifrån, trots att klockan snart är halv 7. Mitt rum kryllar av blommor som har slagit ut helt och sätter färg på hela rummet. Jag lyssnar på Håkan och njuter av kvällen. Åå så lycklig jag är!

Ha dé! 

Nu är jag hemkommen efter en underbar dag i London! Idag var jag på högmässa i svenska kyrkan (Harcourt street) med Karin, en tjej från min by hemma i Sverige som också jobbar som au pair här i England, men med hästar istället för barn. Mässan var fantastisk med en riktigt bra präst. Det var så himla härligt att få vara i en svensk kyrka och att få träffa svenskar. Vi sjöng svenska psalmer och kyrkokören sjung svenska lovsånger, vilket var väldigt vackert. 

Ja, till skillnad från de flesta av mina kompisar så bestämde jag mig för att stanna här i England över påsk. Och än så länge har jag haft en riktigt bra påsk. På skärtorsdagen stack jag till skogen med pojkarna på morgonen. Vi lekte pirater. Först ville de inte följa med till skogen, de ville hellre stanna hemma och kolla på TV. Men när vi väl kom dit sa jag att vi borde leka något. Motvilligt sa de: Okej, vad skall vi leka? Pirater! Svarade jag. O, som var mest motvillig från början älskade det mest av alla. Han är ett riktigt litet mattesnille den ungen och han älskar huvudräkning, villket han gjorde flitigt när vi skulle kalkylera hur mycket guld vi hade, vad vi kunde köpa för guldet, hur mycket mat vi behövde för x många män osv. Jag lärde Sam vad harsyra var. Först ville han inte smaka på det, men jag sa att det smakar surt (han älskar allt som är surt) och då provade han det, och älskade det. så det fick bli vår mat ombord på skeppet. Jag var kocken. 

På eftermiddagen stack jag hem till min hostmammas föräldrar för att städa. Deras städerska kan inte komma på ett tag, men hon ville få det städat nu till påsk, så hon frågade om jag kunde tänka mig att städa i några rum (naturligtvis fick jag betalt för det) och jag sa: självklart. Att tjäna lite extra pengar är ju alltid bra och jag har inget emot att städa lite. Jag jobbade ju trots allt som städerska förra sommaren. På kvällen satt jag barnvakt för min hostmammas väninna, så då tjänade jag också lite extra. Jag gör allt jag kan för att kunna spara ihop till en flygbiljett så jag kan hälsa på min bästis Eva nästa år när hon jobbar som au pair i USA. 

Igår stack jag med min hostfamilj till min hostmammas föräldrar igen. Där red jag ut med barnen. Det var underbart att få rida igen! Sedan bjöd de på lunch med efterrätt. Och för er som undrar så var det ingen speciell påsklunch, utan "bara" roast. Men det gick hem hos mig, jag älskar roast. 

Idag skall jag bara chilla här hemma med min värdfamilj. Jag skall kanske dra till skogen med pojkarna om vädret låter oss och sedan skall vi käka lunch tillsammans. Ikväll skall mina hostföräldrar nog dra till puben, så då skall jag sitta barnvakt. 

Imorgon skall jag dra till London, till den svenska kyrkan. Jag skall på gudstjänst med Karin, en tjej från Bollebygd, min by där hemma i Sverige. Efter gudstjänsten kommer vi bli bjudna på lunch där, och jag hoppas och tror att det är svensk påsklunch. Sedan sakll vi dra och shoppa lite svenskt käk. Imorgon skall jag nämligen bjuda Jelena (från Tyskland) på svensk påskmat, med lax, ägg, påskmust, köttbullar, prinskorv, ja allt som vi har på vårt påskbord. Det ser jag verkligen fram emot! 

N skall jag käka lite frukost. 

Ha dé! 

Stress, panik, stress, panik!!! Ja, så känner jag just nu. Jag har exakt två veckor på mig tills jag måste ha skickat in min ansökan om högskola/universitet. Men jag har igen aning om vad jag vill plugga!! Jag väntar och väntar och hoppas på att en klocka skall plinga till i mitt huvud och att någon röst där inne skall säga vad jag skall plugga, men det händer aldrig. Jag tänker så det knakar, jag gör yrkestester på nätet och jag söker information om en massa utbildninar och yrken, men det hjälper mig inte. Just nu lutar det mer åt "Affärsinformatik med inriktning mot internationell marnadsföring och IT" på högskolan i Borås. Jag tycker att programmet låter toppen och kommer ge en bra bas för ett framtida yrke. Dock vet jag inte om detta är något för mig. Jag vet inte om jag passar inom IT-världen. Det jag går på mest är att jag borde ha det "i blodet" från mina föräldrar, men det bara för att de är bra på IT behöver det inte alls betyda att jag är bra på det. Kanske kommer jag känna mig helt lost bland programmeringar och systemutveckling. 

Såhär står det på högskolans informationssida om just detta program: 

"Din framtida arbetsmarknad ligger främst inom Marknasföring/IT i globala eller mångkulturella företag, men som affärsinformatiker kan du arbeta på många befattningar i organisationer/företag, där det krävs hög kompetens inom både ekonomi och informatik/IT. Du kan jobba som marnadsförare, projektledare, systemvetare och programmerare på såväl den lokala som den globala arbetsmarknaden, samt på sikt även i roller som ekonomichef och IT-chef. 

Utbildningen är fyraårig varav tredje året utomlands. Som sagt, det låter väldigt bra och riktigt intressant, me jag känner mig så osäker. Något som jag dock har bestämt mig för är att jag skall endast söka till det som lockar mig mest och om jag inte kommer in på det så är inte det hela världen. Då kan skall jag börja jobb och kanske försöka plugga upp några ämnen och söka igen om ett halvår. Jag är ju trots allt bara 20 år och jag känner inte för att rusa in i något som jag egentligen inte vill göra. Det är bara slöseri med tid och pengar. 

Annars då? Ja, idag har jag haft en väldigt chill dag då min hostmamma tyckte att jag kunde få vara ledig idag. Jag var i skolan ett par timmar, vilket också var väldigt chill, då vi bara var sex stycken där idag. De andra var bortresta eftersom det är påsklov nu. Vår lärare frågade oss om det var något speciellt som vi ville gå igenom nu när vi var så få och då hon kunde hjälpa oss extra mycket. Så jag bad om att få träna extra på lite "Linking words". Jag tycker det är så himla snyggt när man kan få till de perfekt linking wordsen i en text. Det gör det så mycket proffsigare.

Något annat som vi också tränade på var att prata om två olika bilder, vilket är just det som vi kommer behöva göra när vi gör Cambridgeprovet i maj/juni. Jag bad min lärare att lyssna på mig när jag gjorde det, då jag ville veta om jag gjorde rätt eller fel. Det är så svårt att veta själv tycker jag. Det låter väldigt enkelt, att prata om vå bilder, men det är sjukt svårt. För det första har man en minut på sig (exakt) och för det andra måste man välja sina ord med omsorg, samtidigt som språket måste flyta på. Man kan inte stanna upp mitt i allt och vara tyst för att komma på vilka ord som låter bäst. Och man får ingen förberedelsetid heller. En annan sak som är svår är att hålla sig till den fråga som ges då man får bilderna framför sig. Det kan tillexempel vara att man skall säga varför människorna på bilder gillar att göra det dem gör. Det är riktigt svårt att hela tiden hålla sig till frågan och inte börja prata om något annat än just frågan. 

Jag blev glad av att höra att min fröken tyckte att jag gjorde det bra. Hon svarade att jag gjorde det bra och att jag hela tiden höll mig till ämnet. Men jag blir alltid så nervös när jag vet att klockan tickar. 

Jag vet inte vad jag skall göra ikväll. Det är ju onsdag och vanligtvis drar vi till Red Lion på onsdagskvällar, men det kommer inte vara så många där ikväll, så jag funderar på att inte dra dit. Men jag vill ändå göra något. Egentligen borde jag kanske lägga mig tidigt och försöka bli av med min förkylning, men jag vill inte. Jag känner mig för rastlös. Jag får se, något blir det nog. 

Och juste, jag skall väl avsluta detta inlägg med att säga att jag såg en levande elefant utanför vårt hus idag som hoppade på en trampolin med tre rosa apor runt sig. ;) 

Ha dé!